Jag har som jag beskrivit tidigare lyssnat på syntetisk musik under större delen av mitt liv.
På senare tid har jag blivit alltmer attraherad av ren ambient, noise och vad man väl får kalla för abstrakt musik. För många år sen köpte jag albumet Amber av och med Autechre, jag slölyssnade lite på det men lämnade det ganska snabbt i CD-högen man inte lyssnar igenom igen. För några veckor sedan fick jag höra Autechres senaste album och då äntligen klickade det till för mig. Jag såg ljuset.
Jag upplever Autechres musik som väldigt kall, kalkylerad och fascinerande. Jag misstänker att Autechre skulle vilja omnämnas som improvisatörer, men att programmera sin musik i Max/MSP och sen låta några slumpgeneratorer styra delar av musiken tycker jag inte är samma sak. Autechre befinner sig i gränslandet mellan det vi ofta slarvigt benämner som populärmusik och konstmusik.
I den senare kategorin hittar vi Pan Sonic (tidigare Panasonic), en finsk duo som gör vad jag vill benämna som just abstrakt musik. De spelar på modulsynth och deras liveframträdande visar med all önskvärd tydlighet att det handlar om väldigt mycket improvisation:
