Fritt Vilt III

Norge - nordens slasherland nummer 1?

AFX

Falk, Johan Falk

Första och sista filmen är dem du "behöver" se. De innehåller fetast action och fläskigaste karaktärerna. De andra verkar mest vara utfyllnad.

Descent 2

Officiell websajt med trailer och klipp.

Vad sägs om att vinna lite filmer?

Swedish Gore Film Society har en Halloweentävling med lockande priser.

Där man kommer ifrån del 1

Den första musiken jag verkligen gillade och som fick mig att köpa massor av skivor var Depeche Mode. Jag gick igenom en period när jag dansade breakdance och lyssnade på det som man idag beskriver som rap och hip-hop (tänk Rock Steady Crew, inte 50 Cent). Och som alla andra blev jag också exponerad för hårdrock.

Den enda hårdrocken jag tyckte var något att hänga i julgranen var Metallica, de andra pinsamheterna som gick under namnet hårdrock, som Europe, Judas Priest och liknande hade jag inget tålamod med.

När man fått smak på Depeche Mode börjar man så småningom lyssna på The Human League, New Order, Yazoo och annan mer eller mindre poppig syntmusik - så också jag. När EBM-vågen kom anammade jag Front 242, á;GRUMH..., The Neon Judgement, Nitzer Ebb och andra av den erans storheter.

Och där nånstans fanns Skinny Puppy, bandet som aldrig lämnat mig. Albumet Cleanse Fold and Manipulate är för mig fortfarande ett episkt mästerverk som saknar like. Alla deras album är extremt njutbara i mitt tycke trots att gruppen gått igenom traumatiska skeenden som att ena keyboardisten dog av en överdos 1995 och att gruppen splittrades snart därefter för att återförenas på 2000-talet.

På 80-talet sommarjobbade jag på Scan i Kävlinge. Jag hade ett av de mindre vidriga jobben, jag prismärkte leverpastej och sylta, så jag slapp vara med i avdelningen där man slaktade djuren även om jag för all del både gick rundtur där (och än idag inte tycker det är speciellt märkvärdigt att vi dödar djur för mat). Jag började så smått lyssna på punkmusik och det fanns en gryende rörelse i Sverieg som var på väg att explodera i HardCore-scenen som jag hängav mig åt. Det i sin tur ledde mig in på Napalm Death, världens snabbaste band, och så småningom in på andra band som låg på skivbolaget Earache som Godflesh och Bolt Thrower.

Det gjorde att jag gled in på death metal med band som Deicide, Morbid Angel och Death.

Man kanske kan säga att ju mer livsmedel jag hanterade desto hårdare blev min musiksmak.

De två olika stilarna synt och metal skulle smälta samman 1989 när Ministry släppte sitt album The mind is a terrible thing to taste som med framförallt spåren Thieves och Burning Inside har haft ett enormt inflytande på min musiksmak.

Det finns alltid något man "glömmer" när man försöker reda ut var ens musiksmak kommer ifrån och något som jag helt utelämnat är industrimusiken. Jag är osäker på när jag först lyssnade på det men jag var definitivt fan av Einstuerzende Neubauten och hade en stor, jättestor, affisch från Haus der Luege-perioden i min första lägenhet jag bodde i när jag flyttade till Stockholm. Dessutom drev jag in i Throbbing Gristle, SPK, Nurse With Wound, David Jackman, Coil och andra mer eller mindre obskyra band. Mot slutet av 80-talet eller möjligen början av 90-talet formade jag och en kompis vårt eget industriband: Britt-Maries.

Lite av vår repertoar är sparad åt eftervärlden och finns att lyssna på och ladda ner från Last.fm.

Min barndomskompis Håkan som var andra halvan av Britt-Maries gör fortfarande musik under namnet The fear of Olssons och jag kan verkligen rekommendera det om du gillar electronica.

D-9

Science Fiction-filmen District 9 är något så ovanligt som en smart och fantasirik film. I en genre som numera mest består av feta specialeffekter (och det behöver för all del inte vara fel om man är på det humöret) var det underbart att upptäcka den här pärlan.

Den ställer frågor om rasism, främlingsfientlighet och gör det på det kanske mest laddade stället man kan tänka sig: Sydafrika. I filmen råder full apartheid mellan människor och utomjordingarna som kommit hit av misstag. När filmen börjar ska utomjordingarna förflyttas från slumområdet de bebor inne i Johannesburg till ett "bättre" ställe utanför staden.

Vi får följa en av männen som jobbar för bolaget som fått i uppdrag att flytta utomjordingarna och samtidigt en liten familj (far och son) utomjordingar. Det visar sig ganska snabbt att utomjordingarna som verkar tröga och barbariska bär på hemligheter som ska förändra allt.

En smart, spännande film som du snarast bör se.

Fusk.

Trots mitt fokus på europeisk film har jag på sistone syndat och köpt några amerikanska filmer på Blu-Ray.

Terminator 2, Big trouble in little china, Jakten mot nollpunkten, Rambo IV och Broken Arrow har alla beställts och en del har till och med kommit. Och ja, det är trist att betala för samma filmer en gång till. Å andra sidan känner jag att det är skönt att verkligen gallra när det gäller amerikansk film. :)

Jag såg nyligen igenom The Fernando Arrabal Collection, de tre filmerna Viva la muerte!, I will walk like a crazy horse och The Guernica tree avnjöts tre kvällar i rad.

Viva la muerte! tyckte jag var tämligen amatörmässig och den tilltalade mig inte speciellt mycket. Folk i discokläder och seriös överanvändning av videoeffekter gjorde den allt annat än njutbar.

I will walk like a crazy horse föll mig desto mer i smaken. Här är den surrealistiska faktorn hög och den inbjöd verkligen till funderingar och tolkning. Nästan i klass med Jodorowsky faktiskt.

The Guernica tree befinner sig mitt emellan de två nämnda filmerna. Den är en mer rak historia från A till B och de surrealistiska inslagen är nedtonade till förmån för socialistisk propaganda. Och inte mig emot, jag är ju själv demokratisk socialist så mig stör det inte. Men det som levereras i filmen är någon sorts blandning av religionskritik, antifascism och lite kringströdda surrealistiska ögonblick. Jag tror att filmen kan vara mer upprörande än de andra två för en kristen publik eftersom kristna ikoner skändas på olika sätt i filmen.

Tre intressanta filmer är det fast kvaliteten på dem är skiftande och jag tycker definitivt man ska se dem.