När någon ber en lista de bästa filmerna man sett är det lätt att istället lista sina favoriter. Det känns naturligt men det är ju inte rätt.
Bland mina favoriter hittar man:
Cannibal Holocaust, Tenebre, 3000 Miles to Graceland, Blood & Black Lace och True Romance.
Ibland sammanfaller favortier lyckligtvis med de bästa filmerna man sett, som i fallet med Blood & Black Lace (1964, Mario Bava) och Tenebre (1982, Dario Argento), men de andra favoriterna är knappast bland de bästa filmerna jag sett.
Bland de bästa jag sett skulle jag säga (förutom de två undantagen ovan):
Zigenarnas Tid, Saving Private Ryan, El Topo och Deep Red.
I vissa fall är filmerna som är "bäst" istället för favoriter helt enkelt för drabbande (Zigenarnas Tid) för att man ska orka se om dem ofta eller så lämpar de sig inte för att ses för ofta.
Här hemma har jag haft stor utrensning och sålt av allt amerikanskt och asiatiskt på dvd - numera innehåller bokhyllan bara europeisk film med några (ytterst) få undantag (som t.ex. Incubus från 1965, en amerikansk skräckis med William Shatner i huvudrollen som är inspelad med dialog helt på Esperanto!).
